29 maj 2010

Begrunda

Sätter ner mina tankar
Stillar mitt surr
Tänker på allt omkring
Hur finurligt det kan vara
Den som tror sig veta
Oftas inte vet alls
Där vetenskapen om den andra kan dömmas
Den dömda ler i smyg
Tårna går före foten
Smygande krypande
Med blicken fäst på målet
Men målet är vilseledande
Där tryggheten sitter i beskådarens blick
Blicken säger mer än ordens värkan
Den når aldrig fram
För talaren beslöjar
Med ord som sägs
Tyds mer än talaren
Åhöraren ler
Och vet talarens smicker
Där det tros utan vetskap
Där vetenskapen är att ordet inte når fram
För observatören är redan på vakt
Släpper ingen in
Men tron av att vara öppen
Skenet bedrar
För närmare kommer ingen
Än vad som sagts
Tron om att känna dess natur
Är en dim ridå
Så klar och vacker
Men dunkelt suddigt
Tron om att känna personens natur
Är en illusion
Som reflekterar vad som ges
/Pillan

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kanske gillar du:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...