En del.....

Undrar lite över vissa människor

Varför är det så svårt att vara glad för nån annans skull

Att visa glädje

Istället är det lättare att kritisera eller himla med ögonen

Eller säga saker som är märkbart utvalda för att på något vis nå och såra

Förstår det inte

Kan inte förstå dessa personers syfte att bete sig på ett visst sätt

Det enda dom frambringar är ett passivt förhållande

Där något dör och långsamt skapar ett tomt hål

Kan man laga å fixa ett sådant passivt och destruktivt beteende ,hur många gånger som helst .

Eller ska man som person utplåna sig själv för att passa in i någon annans tänkande tyckande .

Bara vara som en skugga ,en nickedocka ett tomt skal ,och säga ja å amen .

För att passa in i en oskriven mapp för att behaga .

Utplåna den man är och vara nått som någon annan anser att man ska vara .

Är det så det ska vara , är det så man ser påsina relationer .

Att så fort någon går utanför mappen för någon annans tyckande ,så ska man få bli behandlad på ett sätt som gör att något dör innuti .

Långsamt kvävs till ett intet sägande jag .

Varför är det lättare för en del att visa ett sådant beteende att gå in i en form av dominans av kritik och sarkasm ,istället för att uppmuntra och stödja å bara finnas till och glädjas över nån annan.

Förstår det inte ,övergår mitt sunda förnuft.

Måste vara tecken på svaghet ,avundsjuka,rädsla osv.

Men den som har detta beteende blir ju tillslut ensam .