Gråten Själ

 

Jag bultar förgäves på frihetens port
med fingrar så stela av köld
drömmen som fyller mitt hus utav rök
bär budskap om nätter av järn
och framtiden är en huldra med vidbrättad hatt
som virvlar
som flammar
och river hettan itu
men porten den hårda förblir lika låst
och vintern den fryser med mig.

Jag biktar min synd vid en urkällas grop
och rannsakar min världsliga skuld
jag leker med smärtans tveeggade dolk
en utstött som märkts utav eld
stum står natten och världen är stor
och stjärnan som brinner
har tappat sitt namn
jag vänjer mitt hjärta vid tomhet och snö
och stjäl mig en liljevit lögn.

Långt bort i ett fjärran hörs sorgtrummans dunk
den biter sig fast i min hud
och sorgen som hotar att spränga mitt hopp
den klampar som vilddjur i flykt
jag spinner av månskum ett radband av tröst
att släcka min heta längtan
efter frihet och guld
jag drack för att glömma tills vinet tog slut
jag gömmer en gråt i min själ.
//p