Det krävs så lite

I dag träffade jag en gammal barndomsvän,som kanske inte haft sådan tur här i livet .Men för mig spelar det ingen roll alls,för mig är hon å kommer alltid vara söta gulliga Vibeke.Hon skulle med bussen till Bråten,tog med henne i bilen å körde henne ,hon sken som en sol å ville dra ner rutan .Sagt å gjort rutan ner å vinden i håret,hon sken upp ennu mera å sa WOOOOW!!de va ett tag sen jag åkte så här skönt med vinden i håret...vi vart nog båda berörda,på varsitt sätt.Hon för att jag alltid tar mig tid fast som hon själv säger e sönderknarkad & jag för att jag gav henne skjuts som hon verkligen både uppskattade å tackade för .Så lite det behövs ibland ,att bara ta sig tid,oavsett hur det gått för oss i livet ,så va vi en gång vänner som ringde varandra å gjorde massa saker.Det gick olika för oss på vägen,men känner en glädje att jag kunde ge henne denna tillfredställelse ..Och kanske det var det bästa som hänt henne på väldigt länge :)
//Pillan