Tiden går fort ...

Tiden har gått fort både på gott och ont .
Och om tre dagar är det dax för begravning och ett sista farväl .
Saknaden går inte att beskriva ,som ett tomrum i bröstet .
Känslan av att den som funnits vid ens sida från första dagen nu är borta ,gör ont .
Tänker mycket på min mamma ,många tankar som far runt .
På vem hon var ,hur hon var ,allt hon gjort under sitt liv ,allt hon upplevt .
Så många gånger som jag var arg på henne ,besviken ,många fel val som hon gjorde när man var barn .
Saker som legat i mig och skavt ,rotat i mitt inre ,fått mig att känna mig halv .
Försökt många gånger att prata med henne om det , men hon har alltid vikit undan ,börjat prata om annat .
Tills dagen efter hennes 80 års dag 30 okt .
När vi sitter vid hennes köks bord och jag säger till henne att jag har en hälsning till henne från en gammal vän och granne som heter Cataharina -hon tittar på mig å ögonen blir tårfyllda och hon ler ett sådant där riktigt överaskande och glatt leénde .
Mamma blir så glad å frågar massor om Catharina -Jag berättar om henne det jag vet -Mamma skrattar till och säger lilla söta Catharina -ja fast hon är ju inte så ung hon heller längre ,men hoppas hon har det bra trots allt som hänt .
Sen helt plötsligt frågar hon hur jag mår ,svarar som vanligt bra .
Då tar hon mina händer ,tittar mig i ögonen och säger -NEJ , jag menar hur mår du där inne ,lång där inne .
Jag vet att du inte mår så bra alla gånger ,men jag kan inte göra något åt det nu ,jag är för gammal.
Och hur det än är så hinner allt i kapp en ,barndom och livet att vara vuxen .
Jag vet att jag gjort fel ibland med val och så , inte bara mot dig utan även mot dina syskon.
Det är jag ledsen för men jag är för gammal nu säger hon å smeker min kind .
Blir så tom på ord ,och bara frågar hur det kommer sig att hon tar upp detta .
Hon bara tittar på mig och säger -jag vet inte -ville bara säga så du vet att jag är ledsen .
Sen blir det liksom inget mera sagt -utan jag säger -Jag brukar tänka som så att du gjort det bästa av situationen som den var då , av det du kunde efter din förmåga .
Mamma tittar på mig ler lite halvt och några tårar rullar ner på hennes kind.
Dagen efter åker vi på Ålands kryss Mån-Tis .
På natten vaknar jag hela tiden av att det låter som om vågorna slår över båten det knakar o raspar ---drömmer att jag är på mammas begravning och jag hör min ena syster Carina ropa mitt namn och att hon behöver mig .
Konstig dröm.skakar av mig den på morgonen och försöker njuta av resan hem .
På onsdagen vill barnen åka till mormor ,själv är jag trött å säger att jag inte orkar .
Men efter mycket tjat så bestämmer vi att vi käkar först å åker upp till mormor efter det .
Gubben kommer hem vid 16,30 å vi börjar laga mat .
Telefonen ringer och det är min systers man som säger -Elsa är dålig -Carina är på väg i ambulans till Akuten med Elsa hon vill du möter upp henne -Jag ringer henne säger jag .
Ringer upp syrran -hon svarar bara Pernilla jag är på väg in i ambulansen med mamma hon har svårt att andas och har ont i bröstet -Jag kommer säger jag ,jag möter dig på akuten .
Under tiden jag pratat i telefonen har jag fått på mig kläder ,tittar på klockan 16,55-säger till familjen att mamma är dålig tar bil nycklarna å springer ut till bilen .
Känner mig lugn å åker iväg ,men helt plötsligt händer något ,jag börjar skaka i hela kroppen ,svetten forsar ur mig ,hjärtat börjar slå gallop i bröstet ,när jag svänger under via dukten i rondellen å tittar på hastigheten så kör jag i 120 på 60 väg ...å harre gud tänker jag .
Väl framme springer jag upp till akuten frågar om min mamma kommit in ,nä hon har inte kommit än -men teamet är redo .sköterksan pekar inåt å jag ser ett team på ca 7-8 personer som står utanför en sal å fixar med massa grejer -sen har vi fått skicka ut en extra räddnings patrull säger hon i receptionen -va ,vad säger du ? sen hör jag inte så mycket mera ,jag springer ut genom dörrarna igen,och ner mot vägen .
Tittar på klockan 17,10 -snälla snälla kom ber jag inom mig .
Cigarett efter cigarett tänds å släcks -tiden känns enorm och jag ber inom mig låt det gå bra , det kommer gå bra .
Sen hör jag SIRENERNA -äntligen far genom huvudet .
Blåljus blinkar å skriker ,bilen kommer så fort ,så jag tror den ska kantra ,svänger upp mot akut intaget -å vet att jag tänker ,men gud dom kör in genom dörrarna.
Springer upp jämsides med ambulansen,där jag ser min systers ansikte i framsätet .ett rädd ansikte är vad jag ser .
Carina hoppar ur bilen och säger jag tror hon är borta ,jag drar henne intill mig å kramar om henne ,vänder på huvudet och ser hur personalen drar ut båren ur bilen .
Min mamma tittar rakt upp i taket ,är lealös ,blek ....armen på båren ramlar ner och hennes huvud åker på sidan .
Jag ser hennes ansikte ,totalt livlös och bara ögonvitorna syns-jag tittar på min syster och säger -CARINA HON ÄR BORTA -mamma är död .
Sen får vi springa efter ambulanspersonalen och sjukhus personalen tar båren in i ett rum,läkaren ställer sig för dörren och säger Ni får stanna här och stänger dörrarna .
En sköterska kommer fram och tar oss i armarna ,kom följ med mig så ska ni få ett rum .
Sätter oss i rummet och hon säger -Det ser inte bra ut -det är allvarligt-läkarn kommer in om en stund till er -jag går och hämtar kaffe till er .
Vi måste ringa ,vi är flera syskon,vi måste ringa våra syskon -säger jag -jag tar med  telefon .
Vi blir ensamma i rummet -jag tror mamma gick bort i karåsen säger Carina ,vi stannade där för det kom en extra räddnings bil, killen där bak ropade att chaffören skulle larma 2:an ,han sa att han mister henne.
Mer blir inte sagt -dörren öppnas och två läkare kommer in -Tyvär säger den ena -men mamma Elsa är borta
MAMMA tårarna bara flödar .
Läkaren frågar om nån kan berätta lite om vad som hänt innan Ambulansen kom,samtidigt kommer sköterskan med kaffe +telefon.
Jag pekar på syrran ,hon var med hela tiden .jag måste ringa ,tittar på klockan 17,30.
Går ut ,skakar i hela kroppen och ringer upp alla syskon-kommer knappt ihåg vad jag sa -bara att dom skulle komma till Lasarettet för mamma är borta.
Det vart en lång kväll/natt.
Med många tankar .
Värsta senariot i mitt liv .
Min mamma finns inte mera ,hon är borta för alltid ,min fina mamma .
Hon hade sina brister och sina fel ,precis som alla andra .
Och många fina sidor hade hon givmild,kärleksfull,alltid välkomnande när man kom ,omtyckt.
Saknar henne otroligt mycket.
Nu har det gått 5 veckor sedan ,och sorgen klöser mig på insidan som ett stort sår .
Skulle vilja krama om henne ,stryka hennes rynkiga kind ,pussa hennes panna och tala om hur mycket jag älskar henne ,en sista gång-vill att hon ska veta vad mycket jag älskar henne ,mycket mera än hon någonsin kan förstå.
Men förhoppningsvis så vet hon redan .
Och jag vet -att inget betyder något när man mister nån man älskar .
Man slösar energi på saker i livet som i slut ändan inte betyder något .
Min mamma hade ingen dans på rosor ,livet var tufft för henne i mellan åt och period vis.
Men aldrig att jag hörde henne klaga över vad livet tilldelade henne ,hon kämpade alltid vidare .
Hon var inte perfekt-hon gjorde fel -precis som vi alla gör -och ingen människa är fel fri.
Så jag frågar mig själv ,när frågade jag min mamma hur hon mådde ,och inte bara som en vanlig fras -utan hur hon mådde längst där inne .
Hon mådde nog inte så bra alla gånger .
Men hon var stolt och hon var en otroligt stark kvinna .
8 barn födde hon till världen med min pappa.
Kämpade men pappa för att få allt gå ihop.
Många barnbarn kom det till slut och hon älskade alla lika mycket .
Hon sa många gånger vilken fin familj jag har .
Den 29 okt då hon vart 80 år ,sa hon.
Jösses !!
Jag blir firad som jag vore en Drottning och nästan alla är här .
Även när jag var där den 30 okt,sa hon samma och även.
Tänk att jag har så fina barn med sina familjer & alla fina barnbarn
Så vackra å fina är ni allihopa .

Så tacksam var hon över sin stora familj .
Även om hon kanske ibland önskade att hon kunnat ge mer i pengar eller paket ,så hade hon sin värme och stoltheten över sin familj .
OCh jag känner mig så glad för hennes skull att hon fick en underbar 80 årsdag .
Där hon kände sig som en Drottning..
Det var den sista känslan vi gav henne .
Massa kärlek innan hon sa hej då och gick vidare .
Min lilla älskade mamma .
//Pillan