En smärtsam och ångestladdad dag.
9 December verkade så långt borta ,men plötsligt var den bara där .
Mammas begravning,med sorg i hjärta och själ,känns allt så overkligt.
13,00 ringer kyrk klockorna och vi går in och sätter oss till "Jag har hört om en stad ovanför molnen".
Där på podiet står min mammas vita kista ,med blommor ovanpå och runt om.
Känns som om någon slår något hårt i bröstet ,det är verkligt,hon är borta för alltid .
Min mamma finns inte hos oss mera ,istället ligger hon i kistan framför mig .
Det gör så ont i hela mig ,kroppsligt och själsligt.
Hela begravningen känns som en dimma ,där jag hör enstaka ord .
När vi ställer oss upp första gången under begravningen ,tar yrseln överhanden och känner hur någon tar armen runt mig ,tittar mig i ögonen,min älskade ser och är på något vis beredd.
Känns som allt går i slow motion och det är dax gå fram till kistan för att ta farväl.
Väl framme vid kistan tittar en stund det är helt tomt i huvudet .
Böjer mig ner lägger handen på locket pussar kistan och viskar tyst "vi ses en dag igen mamma" lägger rosen brevid.
Så overkligt ,men endå verkligt .
Efter är det begravnings fika .
Med stora släkten & vänner.
Otroligt trevligt med alla människor som kom för ett sista farväl.
En hyllning till att vi fått ha henne hos oss och en hyllning till hennes nya resa .
Och att titta sig omkring och inse att Ur modern till denna stora skara är min mamma.
Med stolthet tittar jag på alla -Detta är min underbara släkt -Mammas stolthet.
Nu är min övertygelse är att hon nu är på ett bättre ställe .
Himlen,Paradiset,Eden,Valhall,Källan,Kosmos,Universum,Gud-hon har gått vidare till ande världen -vad det kallas ,är upp till var och en
Men nu är hon med sina kära på andra sidan :Med sin äldsta son,sin syster & bror,mormor + morfar ,svärson osv.
Och jag hoppas hon få all den kärlek hon förtjänar och fri från allt och bara skrattar å ler där hon är -för det är hon värd .
Hon hade stundtals ett tufft liv ,med många utmaningar ,besvikelser,sorg,smärta,fel val osv.
Men hon var bara en helt vanlig människa med brister och fel ,som oss andra.
Inte ofta man hörde henne klaga över livet -hon hittade alltid nya tag .
När jag tänker tillbaka så måste jag säga att min lilla mamma var en otroligt stark kvinna .
Så mycket som hon gick igenom i sitt liv .
Allt hon gått igenom,upplevt -gett och inte gett.
Så känner jag att inget spelar igentligen någon roll.
All energi man lägger på saker -betyder i slut ändan ingenting.
Hon är borta nu och allt jag vill ,som betyder något är att säga "JAG ÄLSKAR DIG."
Kärlek omtanke är allt som betyder något .
Själv går jag ut,tittar på stjärnorna på himlen ,viskar tyst upp:
Mamma,älskade du
Saknar dig så det gör ont
Hjärtat har fått ett nytt ärr
Själen en sorg till
Jag älskar dig
Vet att du alltid finns här
Sätter & släpper dig fri
Mot nya mål
I ljuset ska du nu gå
En dag är det min tur
Möt mig då
Jag älskar dig lilla mamma
//Pillan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar