Tankar i natten

Ibland händer det saker i livet som får en att tänka till.
Där saker vänds upp å ner .
Känslor åker fram å tillbaka.
Man står där med chockad min.
Empatin .
Tårarna kommer och man titttar på något som man på något sätt inte får in .
Samtidigt har man facit precis framför ögonen .
Man blinkar tittar ,blinkar igen .
Vad som händer i kroppen är så svårt att förklara .
Samtidigt ska man vara behärskad å lyssna på all information man får ,och även vara stöd å stark ,allt på samma gång.

Mitt i detta känner man på något sätt ifrågasatt.
Kluven .
Nästan får ingå nån form av försvar .
Men har man då som människa inte rätt till sina egna känslor .
Har  man inte rätten att få visa eller ens känna.
Det känns inte som man alltid har den rätten .
Även om åren gått .
Så finns ju minnena där .
Både dåliga och bra .

Men mitt i allt virr varr av allt.
Som bara snurrar i huvudet .
Så känns det som att man fråntas rätten till sina känslor .
Har man  inte ens rätten till dom .
Eller får man inte visa dom .
Av vilken anledning ska dom kvävas .
Igen igen å igen .
Hur mycket ska man kväva ,svälja .
Hur mycket ska man orka .

" Rätten till ett liv ,rätten till att bestämma,rätten att få känna,rätten till att vara "

Men sorgen som känns ,är det fel.
Vem bestämmer vad som är fel eller rätt .
Ska man rycka på axlarna och låtsas som ingenting.
Tyvär det är inte så .
Full av olika känslor ,minnen,bilder .
Så kommer dom nu på natten ...då ingen ser ...i ensamhet .
Är det endast då rätten till sorgen är fri ,då ingen ser ..



//Pillan